Inatt var jag och monica och lämnade hjärtat i helsingborg. Faktumet är alltså fastslaget, jag är gräsänka i en vecka.

ska jag vara riktigt ärlig har jag aldrig varit en person som tror på riktig själslig kärlek, eller åtminstone inte att den finns mer än i filmer. och alla vet vi ju att filmer finns ju inte på riktigt.. eller? tills för ungefär ett år sedan då någon tryckte på play på min dvdspelare och körde igång en av de absolut bästa filmerna jag varit med om i hela mitt liv. Och det hela började med en vinternatt i halmstadsvimmel, fortsatte med en fantastisk svensk halmstadsommar och den finaste pojken med blågrönaögon och det finaste blonda hår jag någonsin sett.. 
... resten är framtid

nu sitter jag här och längtar efter världens åttonde underverk så jag har ont i magen -
kom hem calle!